Igår la jag mig och läste en gammal bok jag haft i sådär 2 år. Jag kunde den lite sedan innan. Anyway.

Bok: "Rackastallet
Egen häst"
Författare: Lin Hallberg
Min åsikt om boken: Bra hästbok som är lite för lättläst & kort. Men otroligt spännande.

//Wizy

(VERS 1)

(ah)
Jag är flera år yngre
Ändå springer ni runt & försöker dissa
Jag vet att ni vet att jag redan ägt er
Jag kan ha en dålig diss för likt förbaskat ni är redan slagna
Skämmer ut Sverige & svenskar, shit, förstör inte vårt rykte

Sånna som ni
Man vill bara kasta er ut någonstans
Du är en liten 8nde klassare som tror du äger för din kompis
Går på första året i gymnasium
Men snälla bruden, jag har folk som backar mig upp till 21 år
Fan heller att jag skryter, min attityd är bara vass-
medans din är riktigt jävla kass

(REF) Jag kallade dig vän men jag har nu sett mitt misstag
Hur ni snacka skit på msn
Och du kalla mig för idiot när jag var den enda med IQ över 100
Jag skriker ut hatet i tomma luften
Skyll inte på mig för du sabba vad vi hade

(VERS 2)
Jag är trött på att fejka och att le
Vi vet redan att ingen bryr sig
Folk har egna problem, men likt förbaskat skulle era på mina axlar
Hade jag gjort samma sak mot dig, hade du gråtit & varit död
Men jag behandla dig väl för jag visste att jag var mognaer
Klaga på att jag är 13, jag är mer mogen än du är när du är 69

Jag dissar inte för att bli känd & jag raderar inte på musiken din för att jag inte kan göra bättre
Jag skapar ett namn, och då som äkta rappare
Begrav din mick nånstans
För det enda du gör i den är att skrika
Trött på ditt jävla gnäll, håll käft förfan
Tror att du är så jävla cool för du har sådär 50 nanne fans på msn

Jag har 400 & folk vet vem jag är från Skåne, upp till Värmland & skogarna till Norge

(REF)

(Vers)
Men jag behöver inte 40 vid min sida
För att släppa mina låtar
Och ska du förneka att du ville träffas på en konsär
Men jag vill inte träffa folk som leker gangsters på internet
med kuddarna blöta hela fuckin' nätterna
Gör mig en stor tjänst, sluta dagdrömma om Peter Grönvall i kanindräkt
Du har tur nog om du någonsin får se annat än ditt eget underliv i spegeln
Nej jag är inte ett skit avundsjuk
Men seriöst

har du hört daj själv & dina piss låtar?
Skriv egna låtar & gör egen bakrundsmusik & stäng av alla
artister i bakrunden

så kanske vi ska snacka om att du kanske kommer någonstans

Där fick du veta något nytt, gratz !

Jag är inte rädd för dig utan för mina öron
Av allt ditt skrik i miccen

Gör något du är bra på istället
Ta kort där du grinar & lägg upp på bilddagboken
Nej snälla, skäm inte ut dig med svar

Du är redan slagen

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova.
Godnatt nattugglor =)

//Wizy

Tears falling down
Don't understand why or how you could leave me here
In the shadows

Why did you left me here al alone?
Why did you left me here, to rotten in the shadows in my room?

I don't understand
Why?

©Wizy

//Wizy

Hej :)
Möte på tisdag då ;D
Ska träffa en tjej på socialen + eventuellt min nya kontakt person :)
Ska bli kul och se om det blir någon kontakt person eller inte. Isåfall är det ju planerat att jag ska göra roliga saker med henne, typ börja i sport (ridning <3) & sådant, gå på bio kanske osv. ^^
Så det blir nog ett intressant möte trots allt.

Och nej, jag blir varken slagen eller har det dåligt hemma. Mamma har dock KOL & ligger sjuk för ofta för att orka få iväg mig på träningar längre. (skolan klarar jag ju själv, men träningar är det ju gärna ett plus om hon kan få mig till, det lyckas jag ju inte ofta med själv).

//Wizy

Jag funderar lite på om jag ska börja med citaten igen. Den listan är död, det erkänner jag. ;)

Oftast skriver jag ju citaten själv, annars har jag en heel del på datorn.
Jagk ommer dock samla dom i en mapp på min dator från och med nu, så har jag alla sparade, istället för 1 & 1 i miljontals blogg inlägg. :)

Ett tag hade jag gott om kommentarer på bloggen med, hm, dom verkar dött lite. Iof är jag inte så aktiv på att kommentera era bloggar heller. Det finns ju bla Linneas blogg som jag kommenterar flitigt,
I stort sätt är Kakan & Linneas blogg dom enda jag på nåot sätt alltid får in massa kommenterar i.
men vi för mer konversioner genom bloggarna, lite småfånigt är det, men det går minnsan, haha. :p
sedan har jag ju Kaka'n som jag kommenterar hos ibland - och hon hos mig. :)

Mina polare läser väl inläggen också ibland.
Men till saken, jag har ingen i min egen ålder som läser bloggen.
Kanske är för att jag inte skriver så jätte 13 års aktigt. Typ med förkortningar (som är väldigt vanligt bland mina polare IRL,) dom är helt besatta av att skriva typ "hej, vg? ah k, aa. va e dt ?", man kan lika väl slänga tiden på att skriva några ord mera för att få dom rätt ameningarna. Den rätta meningen blir ju (För er smo inte förstog;) vet att en hel del läsare iallafall inte föstår den delen) "Hej, vad görs? [Även det förkortning på "Vad gör du?"] Aa, okej. Aa. Vad är det?"

Tycker jag är lite löjligt. Men det är ju också min åsikt.
Sedan är många 13 åringar antingen väldigt omogna eller otroligt tråkiga. Vissa KAN seriöst inte le, deras kriser  kommer säkert nu, jag tycker att mina har varat i år... Eh, okej, dom senaste 2 åren har vart tuffa, det erkänner jag.

Eller (sh johan) så är jag lite mer mogen nu. Jag menar, jag kan inte länger sitta & garva åt Jons & mitt interna (Heter det så?) skämt om att han är en Lisebergskanin, allt pågrund av ett tråkigt utmanings test på Bilddagboken. Jag skrev att han var en lisebergskanin, att han skulle jobba som det på listan, hrm, ur tråkigt nu ju. Gillade jg det för typ 3 månader sedan?

Jag har förändrats, ja. Men det har int evart sedan jag blev 13, det är bara mer som ni ser nu. 
Trots att jag vet att humörsvägnngarna beror på detta så tror jag ändå att dom flesta andledningar som får mig att flytta beror på att jag velat det i flera år. Jag har ju faktiskt frågat mamma om vi inte kan flytta någon annanstand, mjo, så flyttar vi och stannar i samma kvarter, wuhu?

Nåja :)
Antagligen är jag väl bra på att få äldre läsare att läsa rad efter rad, för vuxna ska ju kunna vad som är viktigt eller inte.
(Höhö, Jon, jag räknade bort dig där ;))

Jag måste sluta med alla hälsningar i bloggen med. Haha!
Att man kan få skäll av det på iFokus igentligen. Höhö. "Du får inte skriva det till Ijin" - Haha vafan får jag inte skämta med min polare för? :P

Nu ska jag dock lägga mig i ett bad & njuta av värmen, jag fryser lite. :)
Med en bok, men inget skum. Snyft.
//Wizy

Inget läsvärt;)

Jag vill ligga i min säng & aldrig någonsin komma upp igen.
Vissa människor får ta aså jävla mycket skit från mig att jag inte kan sluta må dåligt över det.
Nej, dom förlåter inte. Eller gör dom kanske det? Är jag självisk?
Jag är bortskämd. Tydligen. Iallafall tycker Micke det, men vem behöver ett kräk som kom till migo h var "drömprins" - en grinig sådan, för att sedan lämna mig & komma tillbaka och lämna mig igen?
Eller vänta, det var ju fan... han den där "poesi mannen", jag har glömt hans namn. Eller jo, Andreas - som sa det, gaah!

 Naturligtvis har inte Johan knipt käft om att jag är det heller. Nåja, jag har flera vittnen som intygar på det. Jag har lärt mig att tackla det, tror jag.

MEN, jag har också vittnen som tycker jag är en bra person. Gah, hur ska jag någonsin tacka er för att ni står kvar vid min sida, trots alla förbaskade ord jag får ur mig är ni där och envist kramar om mig tills ilskan r borta. Hur ska jag leva utan er?

Samtidigt vet jag att jag måste säga hejdå en dag, en dag lämnar jag Göteborg, min älskade mor, min familj - varav alla syskon skaffat varsina liv. Utom Daniel, jag vet inte vad han gör, eller pappa, men dom inräknas inte direkt i min familj längre. Dom är bara... far & bror. Och det där sved inte ens att skriva. Jag har vant mig vid tanken.
Jag kommer lämna en skola där dom hemskaste minnena finns, men även minnen där vi sprang runt, glada, men ni är inte kvar. Ni stack, ni insåg väl kanske hur skolan försämrades.
Eller var jag bara så självisk att jag inte såg att ni blev söndermobbade? För visst, visst backade jag väl när dom kom, förnekade att vi var tillsammans?
Men trots allt detta skämdes jag aldrig, jag gjorde aldrig deras "råd" - Jag var mig själv & det var ni med, grabbar.
Eh, tjejer, ni var med er själva. Tråååååkigt att se er trista stil, varför inte bara mogna? *s*

Men det som värker mest är ändå gänget. Matilda, Kevin, johanna, Vire osv, jag älskar er tjejer. Trots att mina ögon sa att jag inte ville längre, klottret att jag ville dö, skärsåren på armarna och dom trasiga jävla, jävla orden jag sa.

Känner mig klen som höll mig så jävla långt ifrån er jag kunde. Förlåt min kära Elsa, för att jag lät glömma dig.

Jag sumpade chansen, tillslut kunde vi inte hälsa längre. ÄNDÅ kommer ni ihåg mig. Det värker, jag går förbi er flera ggr i veckan, vi har fan lektioner, vissa började i min skola, men man är fylld av skam för att man inte hörde av sig, ändå kan man höra ens barndomsvän säga ens namn. :P

Men alla vackra minnen tar priset =)
Jag menar, jag ska lämna en stad, den stad jag fritt traskat runt i "mitt" område, hur jag & polarna skrattade åt minnena där vi satt, lapparna på lektionerna (trots lärarnas "EN LAPP TILL & KLASSEN FÅR VETA VAD DET STÅR!" hot så skrattade vi retfullt och skrev några till, bara för att retas. Och hur vi i 6an övergick till att smsa varandra istället för lapparna).

Ändå har jag blivit som en känslokall männska. Ni, bloggare läser mina känslor. För att jag vill att ni ska det. Människor, t.ex Hanne eller Fannie som är långt bort, jag vill att dom ska veta det ändå.
Tjejen dom ser hela tiden med ett leende på marsvins utställningarna, är en fullsatt idiot utan hästar i stallet! x)
Höhö, den äran tar jag åt mig FRIVILLIGT. HÄFTIGT! o.O

Hela denna sommaren har varit så... jobbig för mig. Jag vet att jag går igenom en tuff tid nu, men jag har haft kämpigt innan jag blev 13. Jag menar, vem helvete får tonårshormoner när man är 12 år gammal? 12 års grejen, den tog en grej från mig. Den tog en nära vän.

Jag vet inte. Skolan kraschade, gänget kraschade, familjen & släkten kraschade, jag gick rakt på mitten jag. Där i blev mamma även sjuk.

Min familj vet att jag bara vet när jag måste se upp med mamma. Jag ser nämligen symtom på henne ingen annan ser, läkare eller något, när mamma är påväg att bli sjuk påstår min psykolog att jag blir ett med henne. Hon ser inget, jag ser ibland en vecka innan alla andra att något börjar bli fel. Därför behöver jag inte prata ut om det särskilt mycket, jag säger bara "Mamma blir sjuk snart" och så får dom fan lita på mig. Så är det.

Men Jag då?

Vad händer med Mig?
Hur blev jag en känslokall... bitch? Är det vad jag är? Neh, det vill jag fan inte påstå.
Visst har jag blivit mer shopping intresserad, och jo, blickarna har fallit på dom mesta killar detta år (Eh, nej, inga 50 åringar...) & jag har väl kaske även blivit lite mer... höhö, mogen. (TYST Johan! TYST! :P Som du har tid att se det mellan resorna till tjejen ;)! IOch neej, jag är inte svartis -.-' ).

Tittar jag bak så skrlev jag "mja men asså" typ i mina blogg inlägg, haha! lite pinsamt faktiskt ;)
Nu skriver jag ju mer hela ord och meningar, får in en hel del citat (Thessan, tack för komplimangen <3) och skriver "nyttiga" inlägg (Tessan åh blondie, tack för komplimangen <3) dom ska med vara vettiga, tydligen. Hm? Jaja, ni får avgöra vad ni tycker om mig.

Iallafall ska jag försöka få in lite roligare & glada inlägg mitt bland dysterheten åt er =)

Nu har jag skrivit för fullt :).
Jag skriver om hur det kommer bli att flytta hemifrån, läser fakta och skriver sedan (om) texten med egna ord, så jag ändå blir författare.
Ännu har jag skrivit om Tips för att flytta hemifrån (extraplaner osv), att jobba utomlands, plugga utomlands & lite sådant.
Det blir långt att skriva.

Detta eftersom jag Kommer plugga gymnasium utomlands och antagligen flyttar dit jag pluggar för gott sedan.
Något jag velat hela 2008.
Nu ska jag göra planerna verkliga dock, jag har redan börjat planera faktiskt...

Men nu ska jag fortsätta skriva på min bok, eftersom det var ett bra tag sedan sist. Den vill jag ha klar innan det är nyår, så det gäller att komma igång med den igen.

Jag skriver kanske senare igen.
Ha´t!

//Wizy