Nu ska jag krypa ner i sängen och sova.
Godnatt nattugglor =)

//Wizy

Tears falling down
Don't understand why or how you could leave me here
In the shadows

Why did you left me here al alone?
Why did you left me here, to rotten in the shadows in my room?

I don't understand
Why?

©Wizy

//Wizy

Hej :)
Möte på tisdag då ;D
Ska träffa en tjej på socialen + eventuellt min nya kontakt person :)
Ska bli kul och se om det blir någon kontakt person eller inte. Isåfall är det ju planerat att jag ska göra roliga saker med henne, typ börja i sport (ridning <3) & sådant, gå på bio kanske osv. ^^
Så det blir nog ett intressant möte trots allt.

Och nej, jag blir varken slagen eller har det dåligt hemma. Mamma har dock KOL & ligger sjuk för ofta för att orka få iväg mig på träningar längre. (skolan klarar jag ju själv, men träningar är det ju gärna ett plus om hon kan få mig till, det lyckas jag ju inte ofta med själv).

//Wizy

Jag funderar lite på om jag ska börja med citaten igen. Den listan är död, det erkänner jag. ;)

Oftast skriver jag ju citaten själv, annars har jag en heel del på datorn.
Jagk ommer dock samla dom i en mapp på min dator från och med nu, så har jag alla sparade, istället för 1 & 1 i miljontals blogg inlägg. :)

Ett tag hade jag gott om kommentarer på bloggen med, hm, dom verkar dött lite. Iof är jag inte så aktiv på att kommentera era bloggar heller. Det finns ju bla Linneas blogg som jag kommenterar flitigt,
I stort sätt är Kakan & Linneas blogg dom enda jag på nåot sätt alltid får in massa kommenterar i.
men vi för mer konversioner genom bloggarna, lite småfånigt är det, men det går minnsan, haha. :p
sedan har jag ju Kaka'n som jag kommenterar hos ibland - och hon hos mig. :)

Mina polare läser väl inläggen också ibland.
Men till saken, jag har ingen i min egen ålder som läser bloggen.
Kanske är för att jag inte skriver så jätte 13 års aktigt. Typ med förkortningar (som är väldigt vanligt bland mina polare IRL,) dom är helt besatta av att skriva typ "hej, vg? ah k, aa. va e dt ?", man kan lika väl slänga tiden på att skriva några ord mera för att få dom rätt ameningarna. Den rätta meningen blir ju (För er smo inte förstog;) vet att en hel del läsare iallafall inte föstår den delen) "Hej, vad görs? [Även det förkortning på "Vad gör du?"] Aa, okej. Aa. Vad är det?"

Tycker jag är lite löjligt. Men det är ju också min åsikt.
Sedan är många 13 åringar antingen väldigt omogna eller otroligt tråkiga. Vissa KAN seriöst inte le, deras kriser  kommer säkert nu, jag tycker att mina har varat i år... Eh, okej, dom senaste 2 åren har vart tuffa, det erkänner jag.

Eller (sh johan) så är jag lite mer mogen nu. Jag menar, jag kan inte länger sitta & garva åt Jons & mitt interna (Heter det så?) skämt om att han är en Lisebergskanin, allt pågrund av ett tråkigt utmanings test på Bilddagboken. Jag skrev att han var en lisebergskanin, att han skulle jobba som det på listan, hrm, ur tråkigt nu ju. Gillade jg det för typ 3 månader sedan?

Jag har förändrats, ja. Men det har int evart sedan jag blev 13, det är bara mer som ni ser nu. 
Trots att jag vet att humörsvägnngarna beror på detta så tror jag ändå att dom flesta andledningar som får mig att flytta beror på att jag velat det i flera år. Jag har ju faktiskt frågat mamma om vi inte kan flytta någon annanstand, mjo, så flyttar vi och stannar i samma kvarter, wuhu?

Nåja :)
Antagligen är jag väl bra på att få äldre läsare att läsa rad efter rad, för vuxna ska ju kunna vad som är viktigt eller inte.
(Höhö, Jon, jag räknade bort dig där ;))

Jag måste sluta med alla hälsningar i bloggen med. Haha!
Att man kan få skäll av det på iFokus igentligen. Höhö. "Du får inte skriva det till Ijin" - Haha vafan får jag inte skämta med min polare för? :P

Nu ska jag dock lägga mig i ett bad & njuta av värmen, jag fryser lite. :)
Med en bok, men inget skum. Snyft.
//Wizy

Inget läsvärt;)

Jag vill ligga i min säng & aldrig någonsin komma upp igen.
Vissa människor får ta aså jävla mycket skit från mig att jag inte kan sluta må dåligt över det.
Nej, dom förlåter inte. Eller gör dom kanske det? Är jag självisk?
Jag är bortskämd. Tydligen. Iallafall tycker Micke det, men vem behöver ett kräk som kom till migo h var "drömprins" - en grinig sådan, för att sedan lämna mig & komma tillbaka och lämna mig igen?
Eller vänta, det var ju fan... han den där "poesi mannen", jag har glömt hans namn. Eller jo, Andreas - som sa det, gaah!

 Naturligtvis har inte Johan knipt käft om att jag är det heller. Nåja, jag har flera vittnen som intygar på det. Jag har lärt mig att tackla det, tror jag.

MEN, jag har också vittnen som tycker jag är en bra person. Gah, hur ska jag någonsin tacka er för att ni står kvar vid min sida, trots alla förbaskade ord jag får ur mig är ni där och envist kramar om mig tills ilskan r borta. Hur ska jag leva utan er?

Samtidigt vet jag att jag måste säga hejdå en dag, en dag lämnar jag Göteborg, min älskade mor, min familj - varav alla syskon skaffat varsina liv. Utom Daniel, jag vet inte vad han gör, eller pappa, men dom inräknas inte direkt i min familj längre. Dom är bara... far & bror. Och det där sved inte ens att skriva. Jag har vant mig vid tanken.
Jag kommer lämna en skola där dom hemskaste minnena finns, men även minnen där vi sprang runt, glada, men ni är inte kvar. Ni stack, ni insåg väl kanske hur skolan försämrades.
Eller var jag bara så självisk att jag inte såg att ni blev söndermobbade? För visst, visst backade jag väl när dom kom, förnekade att vi var tillsammans?
Men trots allt detta skämdes jag aldrig, jag gjorde aldrig deras "råd" - Jag var mig själv & det var ni med, grabbar.
Eh, tjejer, ni var med er själva. Tråååååkigt att se er trista stil, varför inte bara mogna? *s*

Men det som värker mest är ändå gänget. Matilda, Kevin, johanna, Vire osv, jag älskar er tjejer. Trots att mina ögon sa att jag inte ville längre, klottret att jag ville dö, skärsåren på armarna och dom trasiga jävla, jävla orden jag sa.

Känner mig klen som höll mig så jävla långt ifrån er jag kunde. Förlåt min kära Elsa, för att jag lät glömma dig.

Jag sumpade chansen, tillslut kunde vi inte hälsa längre. ÄNDÅ kommer ni ihåg mig. Det värker, jag går förbi er flera ggr i veckan, vi har fan lektioner, vissa började i min skola, men man är fylld av skam för att man inte hörde av sig, ändå kan man höra ens barndomsvän säga ens namn. :P

Men alla vackra minnen tar priset =)
Jag menar, jag ska lämna en stad, den stad jag fritt traskat runt i "mitt" område, hur jag & polarna skrattade åt minnena där vi satt, lapparna på lektionerna (trots lärarnas "EN LAPP TILL & KLASSEN FÅR VETA VAD DET STÅR!" hot så skrattade vi retfullt och skrev några till, bara för att retas. Och hur vi i 6an övergick till att smsa varandra istället för lapparna).

Ändå har jag blivit som en känslokall männska. Ni, bloggare läser mina känslor. För att jag vill att ni ska det. Människor, t.ex Hanne eller Fannie som är långt bort, jag vill att dom ska veta det ändå.
Tjejen dom ser hela tiden med ett leende på marsvins utställningarna, är en fullsatt idiot utan hästar i stallet! x)
Höhö, den äran tar jag åt mig FRIVILLIGT. HÄFTIGT! o.O

Hela denna sommaren har varit så... jobbig för mig. Jag vet att jag går igenom en tuff tid nu, men jag har haft kämpigt innan jag blev 13. Jag menar, vem helvete får tonårshormoner när man är 12 år gammal? 12 års grejen, den tog en grej från mig. Den tog en nära vän.

Jag vet inte. Skolan kraschade, gänget kraschade, familjen & släkten kraschade, jag gick rakt på mitten jag. Där i blev mamma även sjuk.

Min familj vet att jag bara vet när jag måste se upp med mamma. Jag ser nämligen symtom på henne ingen annan ser, läkare eller något, när mamma är påväg att bli sjuk påstår min psykolog att jag blir ett med henne. Hon ser inget, jag ser ibland en vecka innan alla andra att något börjar bli fel. Därför behöver jag inte prata ut om det särskilt mycket, jag säger bara "Mamma blir sjuk snart" och så får dom fan lita på mig. Så är det.

Men Jag då?

Vad händer med Mig?
Hur blev jag en känslokall... bitch? Är det vad jag är? Neh, det vill jag fan inte påstå.
Visst har jag blivit mer shopping intresserad, och jo, blickarna har fallit på dom mesta killar detta år (Eh, nej, inga 50 åringar...) & jag har väl kaske även blivit lite mer... höhö, mogen. (TYST Johan! TYST! :P Som du har tid att se det mellan resorna till tjejen ;)! IOch neej, jag är inte svartis -.-' ).

Tittar jag bak så skrlev jag "mja men asså" typ i mina blogg inlägg, haha! lite pinsamt faktiskt ;)
Nu skriver jag ju mer hela ord och meningar, får in en hel del citat (Thessan, tack för komplimangen <3) och skriver "nyttiga" inlägg (Tessan åh blondie, tack för komplimangen <3) dom ska med vara vettiga, tydligen. Hm? Jaja, ni får avgöra vad ni tycker om mig.

Iallafall ska jag försöka få in lite roligare & glada inlägg mitt bland dysterheten åt er =)

Nu har jag skrivit för fullt :).
Jag skriver om hur det kommer bli att flytta hemifrån, läser fakta och skriver sedan (om) texten med egna ord, så jag ändå blir författare.
Ännu har jag skrivit om Tips för att flytta hemifrån (extraplaner osv), att jobba utomlands, plugga utomlands & lite sådant.
Det blir långt att skriva.

Detta eftersom jag Kommer plugga gymnasium utomlands och antagligen flyttar dit jag pluggar för gott sedan.
Något jag velat hela 2008.
Nu ska jag göra planerna verkliga dock, jag har redan börjat planera faktiskt...

Men nu ska jag fortsätta skriva på min bok, eftersom det var ett bra tag sedan sist. Den vill jag ha klar innan det är nyår, så det gäller att komma igång med den igen.

Jag skriver kanske senare igen.
Ha´t!

//Wizy

Hej :)
Källa; http://www.glod.se/t/Article____12725.aspx

Jag hittade en lista förut, när jag skrev om att flytta hemifrån som ung, med "Åldersgränser, när man får göra vad" på hemsidan Glöd.
(Länk ovan).

Iallafall, kika in där, var faktiskt rätt intressant & läsa, iallafall visa punkter som man kanske inte vet;) - Till er yngre då, ni äldre har knappast ntyta utav detta. Ni är ju över 18 & antagligen flyttat hemifrån! ;)

Bra med en sådan sajt ju =).

Take care.

/Wizy

Min mage strejkar. Fantastiskt.

Det började redan i maj, sista veckan ungefär, jag låg bara halvt "död" av smärta. (När jag kollade i bloggen nu hittade jag dock ingen fakta om detta, hm, men jag kanske inte skrev det då).
Sedan har det gått i perioder. Var hos skolläkare när det var som värst, då det stack till hårt i magen så jag knappt kunde gå på rasten, det gjorde riktigt ont. Då satt jag & Johanna, eller ja, vi låg i sängen & slappade & läste tidningar & skrattade åt vad som stog. Missade lektion, wihu. ;P

Då blev min lärare superarg kommer jag ihåg. höhö. Hon hade ringt, jag hade dock ingen mobil med mig, hon anklagade mig faktiskt nästan för att hon trodde jag stuckit hem "pågrund av omständigheterna" - Bara ett till faktum att min skola är riktit knasig.

Iallafall, sedan, om man återgår till magontet uppsökte jag en riktig läkare som inte hittade fel. 
Hrm.

Så nu när det sticker till då & då vet jag inte vad jag ska göra. Det känns ju roligt att gå till läkaren och få frågan "Du har inte mens då?" - Nej, jag har inte mens. Har uppehåll, jag har mens någon gång om året, och noway att man har ont i perioder utan att få mens...

Så ja. Nu är det väl helt enkelt bara att stå ut.
Knapra piller blir det väl annars. Det, om något, är något jag inte gärna gör. Så det hoppas jag på att jag slipper.
En diagnos är allt jag vill ha, även om det är något jätte farligt, jätte gärna, bara jag får veta vad det är!

//Wizy