yey! Jag älskar verkligen att bli utmanad så gör det ofta ;D wihi!

Mofs kickade en utmaning till mig! Tävlingsmänniskan i mig antar den.

5 saker i min frys:

is, glass, mat, veg mat, & en massa kyla o.O

5 saker i min garderob:

Byrå* Jeans, t-shirts, strumpor, underkläder & leggins =)

5 saker i mitt badrumsskåp:

Mascara, kam, låda med (&) hår snoddar, osv,

5 personer jag utmanar vidare:

Hrm! Tar nog...

Emelie, Hanna, Kaka, Camilla, Louise

Lite grejs har hänt Irl. Jag sitter här som i en chock.
Först måste jag tacka er underbara människor, ni fick min blogg att få oftast över 40 besökare per dag. Ni ska veta hur stolt jag är och hur det känns i bröstet, när man stolt kan berätta att man startade en blogg i april & den läckt ut lite överallt redan i juni. =)

Det har varit en fantastisk sommar. Jag har fått fantastiska mejl, visst har jag även vblivit osams. Tre msn kompisar, sk "bästisar" stack även i osmmras. Men jag är stark. Man har inte råd att förlora sina vänner, men man har råd att skippa alla falska idioter. (Fast, att kalla er det är en förolämpning för idioterna).  MEn jag har även upplevt sjukhus besök med en människa jag älskar, mycket jobbiga nätter, där jag inte alls litat på "Det ordnar sig, du komemr att må bra." Hur inläggen gick mot 20 per dag, och hur man fick se att folk faktiskt läste alla långa, med saker jag tyckte var struntprat! Hur en kille faktiskt (IMPONERAD!) kommenterade ett inlägg 2 sidor bak - Härligt om han verkligen läste så långt bak! =)

Jag är skitstolt. Över allt jag skrivit genom tiderna, hur jag utvecklats så enormt med skrivandet. Och hur jag nöjt vet att lärarna gillar det. Jag älskar att skriva, och det brinner jag för.

Folk blir imponerade, man känner sig aningen stolt & rak i ryggen när ens folk på skolan hittar bloggen och blir helt "Oh, hon kan verkligen skriva!"

Jag tackar er idag för alla besök,  men speciellt era kommentarer. Inte en enda har kommit emot i mina blogg inlägg. Vilket jag tycker är lite tråkigt, för jag skulle gärna ta imot lite kritik. Ingen har heller blivit upprörd (Okey, enda jag hörde var i stort sätt om att "Skicka hem rasister till sina hemland, låt dom inte svarta ner sverige fnär dom själva flytat hit", men det är ett tungt område och jag förstår även upprörda känslor, även fast denne person faktiskt höll med mig =))

Och kan ni kännas hur häftigt det är att dela med sig av det ändå?
På en sommar har jag både mognat, kunnat förlåta folk som sårat mig, men jag har även utvecklats något enormt i mitt skrivandet.

Jag är stolt.

Jag behöver inte 100 besök om dagen och 90 kommentarer per inlägg. Ni har bekräftat att jag kommer någonstans.

Men goda tider går även mot sitt slut. Jag hoppas att folk kommer ihåg Wizy. Och jag hoppas jag alltid ska ha äran att kunna skriva som jag gör idag. Men jag tar en paus nu. Jag lämnar bloggandet för ett tag.

Men nu måste jag tyvärr hoppa av tåget, lättra ner från berget, call you what you want. Men jag slutar skriva nu.

JKag har inte blivit överdrivet känd, men jag vet att iallafall över 1000 unika hittat min blogg. Men timmarna jag har i mitt liv bör jag numera försöka vara med vännerna med. det är hårt. Jag vill så gärna fortsätta, jag brinner för detta.

Men nu säger jag tyvärr nej och tar mig en paus. Jag kommer nog upp med skrivandet om ett tag, men för tillfället måste jag ta en paus åtminstone.Så med några tårar på kinden efter detta, tänker jag på mine minnen med blogen och låter den vila.

Era bloggar ska jag kika in och länktipsen tycker jag att ni ska kika in ni som inte gjort det, alla bloggar är läsvärda.

Men vi ses.

Och jag kommer inibland för att ge er liiten rapport.

//Wizy