Vilken är snyggast? jag kan inte bestämma mig! ;)

//Wizy

Tjenare!

Återigen är det måndag, tråkigaste dagen på veckan. Suck! Jag borde städa den ena marsvinsburen, men vafan... jag städade den ju i fredags? o.O' anyway... :)

imorgon föds ju kullen som förhoppningsvis har en liten dalmatiner hona till mig, man är ju lite nervös. eller ja, den kan komma. :)

men nu ska jag slänga iväg några mejl till folk.    ses!

PS; och suck för vissa alltså... argh.

//Wizy

Glädjen fyller lungorna
Tar ett djupt andetag,
har kämpat mig upp, hämtat min luft.
Hoppar över sorgen, för den existerar inte.

Just nu är det bara lyckan och jag, hand i hand.
Och jag vill inte falla ner i mörkret igen.
Det tog en evighet, men nu kan jag le
Åtminstone nu, åtminstone för stunden.
Och just nu, är det de enda som betyder någonting i mina ögon.

© Wizy.

//Wizy

Den första är skriven av mig för länge sedan, den andra är skriven idag!

FÖRE: Poesin är allt jag har kvar, man blickar tillbaka i livet, sätter ord på känsler man känner. Man uttrycker sig som man vill. Poesin är det som driver mej vidare, till den värld jag lever i. Min egna värld, där jag kan vara mig själv utan att folk lägger sig i. min värld, i min egna fantasi. poesin tar mig till en värld - en värld där allting är möjligt. Dagar allting är svart i livet, får poesin mig att andas igen. Andas och var glad, ta vara på lyckan, älska ditt liv. Barndomen kommer aldrig tillbaka, snart tonåring. Livet är mörkt, dagarna går fint, men nätterna är ett helvete. Sätter mej på datorstolen, och skriver ner hur jag mår på datorn. Sedan sluter jag ögonen, och faller tillbaka till poesins värld. En värld där jag kan vara mig själv, utan att skämmas över det. En värld där folk inte dömmer mig. Där jag kan vara mig själv. Utan poesin är jag ingenting, utan poesin skulle jag inte finnas. Det började som en enkel rad, men ämnet bet sej fast i mig, och jag skrev vidare, rad efter rad. Sist men inte minst, underskatta aldrig dig själv. Poesin dömmer dig inte, så varför dömma sig själv?"

EFTER: Poesin, allt jag har kvar. Man blickar tillbaka i livet, sätter ord på känslor man känner. Man uttrycker sig som man vill. Poesin är det som driver mig vidare här i livet, till den värld där jag kan vara mig själv. Min egna värld, där jag är mig själv, utan att folk lägger sig i. Poesin tar mig till en värld, en värld där allt är möjligt. Dagar då allting i livet verkar vara svart, får poesin mig att se allt ljust igen. Andas och var glad, ta vara på lyckan, älska ditt liv och det du har.
Barndomen, den kommer aldrig tillbaka, tjejen som upplever första året som tonåring som skriver här. Dagarna är underbara, vissa nätter är svåra då minnen kan komma. Då är det bra att ha papper & penna om man är mig, för jag skriver ner mina känslor. Tar tag i pennan, och nu är jag där igen, där i poesins värld. En värld där man kan och vågar, vara sig själv utan att vara rädd för att någon ska lägga sig i. Utan poesin finns jag inte, utan poesin skulle jag inte klara av dagarna.

Började som en enkel rad, en rad som bitit. Ord efter ord, mening efter mening, sida efter sida. Sist, men inte minst; Utan poesin är Wizy borta för evigt.

//Wizy

Du är lågan i elden,
Stjärnan på himlen

Ljuset i mörkret

För mig var du allt, allt och lite till.

I våra hjärtan är du begravd

Dina leenden kommer vi alltid minnas.
© Wizy

//Wizy