Igår la jag mig och läste en gammal bok jag haft i sådär 2 år. Jag kunde den lite sedan innan. Anyway.

Bok: "Rackastallet
Egen häst"
Författare: Lin Hallberg
Min åsikt om boken: Bra hästbok som är lite för lättläst & kort. Men otroligt spännande.

//Wizy

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova.
Godnatt nattugglor =)

//Wizy

Hej :)
Möte på tisdag då ;D
Ska träffa en tjej på socialen + eventuellt min nya kontakt person :)
Ska bli kul och se om det blir någon kontakt person eller inte. Isåfall är det ju planerat att jag ska göra roliga saker med henne, typ börja i sport (ridning <3) & sådant, gå på bio kanske osv. ^^
Så det blir nog ett intressant möte trots allt.

Och nej, jag blir varken slagen eller har det dåligt hemma. Mamma har dock KOL & ligger sjuk för ofta för att orka få iväg mig på träningar längre. (skolan klarar jag ju själv, men träningar är det ju gärna ett plus om hon kan få mig till, det lyckas jag ju inte ofta med själv).

//Wizy

Inget läsvärt;)

Jag vill ligga i min säng & aldrig någonsin komma upp igen.
Vissa människor får ta aså jävla mycket skit från mig att jag inte kan sluta må dåligt över det.
Nej, dom förlåter inte. Eller gör dom kanske det? Är jag självisk?
Jag är bortskämd. Tydligen. Iallafall tycker Micke det, men vem behöver ett kräk som kom till migo h var "drömprins" - en grinig sådan, för att sedan lämna mig & komma tillbaka och lämna mig igen?
Eller vänta, det var ju fan... han den där "poesi mannen", jag har glömt hans namn. Eller jo, Andreas - som sa det, gaah!

 Naturligtvis har inte Johan knipt käft om att jag är det heller. Nåja, jag har flera vittnen som intygar på det. Jag har lärt mig att tackla det, tror jag.

MEN, jag har också vittnen som tycker jag är en bra person. Gah, hur ska jag någonsin tacka er för att ni står kvar vid min sida, trots alla förbaskade ord jag får ur mig är ni där och envist kramar om mig tills ilskan r borta. Hur ska jag leva utan er?

Samtidigt vet jag att jag måste säga hejdå en dag, en dag lämnar jag Göteborg, min älskade mor, min familj - varav alla syskon skaffat varsina liv. Utom Daniel, jag vet inte vad han gör, eller pappa, men dom inräknas inte direkt i min familj längre. Dom är bara... far & bror. Och det där sved inte ens att skriva. Jag har vant mig vid tanken.
Jag kommer lämna en skola där dom hemskaste minnena finns, men även minnen där vi sprang runt, glada, men ni är inte kvar. Ni stack, ni insåg väl kanske hur skolan försämrades.
Eller var jag bara så självisk att jag inte såg att ni blev söndermobbade? För visst, visst backade jag väl när dom kom, förnekade att vi var tillsammans?
Men trots allt detta skämdes jag aldrig, jag gjorde aldrig deras "råd" - Jag var mig själv & det var ni med, grabbar.
Eh, tjejer, ni var med er själva. Tråååååkigt att se er trista stil, varför inte bara mogna? *s*

Men det som värker mest är ändå gänget. Matilda, Kevin, johanna, Vire osv, jag älskar er tjejer. Trots att mina ögon sa att jag inte ville längre, klottret att jag ville dö, skärsåren på armarna och dom trasiga jävla, jävla orden jag sa.

Känner mig klen som höll mig så jävla långt ifrån er jag kunde. Förlåt min kära Elsa, för att jag lät glömma dig.

Jag sumpade chansen, tillslut kunde vi inte hälsa längre. ÄNDÅ kommer ni ihåg mig. Det värker, jag går förbi er flera ggr i veckan, vi har fan lektioner, vissa började i min skola, men man är fylld av skam för att man inte hörde av sig, ändå kan man höra ens barndomsvän säga ens namn. :P

Men alla vackra minnen tar priset =)
Jag menar, jag ska lämna en stad, den stad jag fritt traskat runt i "mitt" område, hur jag & polarna skrattade åt minnena där vi satt, lapparna på lektionerna (trots lärarnas "EN LAPP TILL & KLASSEN FÅR VETA VAD DET STÅR!" hot så skrattade vi retfullt och skrev några till, bara för att retas. Och hur vi i 6an övergick till att smsa varandra istället för lapparna).

Ändå har jag blivit som en känslokall männska. Ni, bloggare läser mina känslor. För att jag vill att ni ska det. Människor, t.ex Hanne eller Fannie som är långt bort, jag vill att dom ska veta det ändå.
Tjejen dom ser hela tiden med ett leende på marsvins utställningarna, är en fullsatt idiot utan hästar i stallet! x)
Höhö, den äran tar jag åt mig FRIVILLIGT. HÄFTIGT! o.O

Hela denna sommaren har varit så... jobbig för mig. Jag vet att jag går igenom en tuff tid nu, men jag har haft kämpigt innan jag blev 13. Jag menar, vem helvete får tonårshormoner när man är 12 år gammal? 12 års grejen, den tog en grej från mig. Den tog en nära vän.

Jag vet inte. Skolan kraschade, gänget kraschade, familjen & släkten kraschade, jag gick rakt på mitten jag. Där i blev mamma även sjuk.

Min familj vet att jag bara vet när jag måste se upp med mamma. Jag ser nämligen symtom på henne ingen annan ser, läkare eller något, när mamma är påväg att bli sjuk påstår min psykolog att jag blir ett med henne. Hon ser inget, jag ser ibland en vecka innan alla andra att något börjar bli fel. Därför behöver jag inte prata ut om det särskilt mycket, jag säger bara "Mamma blir sjuk snart" och så får dom fan lita på mig. Så är det.

Men Jag då?

Vad händer med Mig?
Hur blev jag en känslokall... bitch? Är det vad jag är? Neh, det vill jag fan inte påstå.
Visst har jag blivit mer shopping intresserad, och jo, blickarna har fallit på dom mesta killar detta år (Eh, nej, inga 50 åringar...) & jag har väl kaske även blivit lite mer... höhö, mogen. (TYST Johan! TYST! :P Som du har tid att se det mellan resorna till tjejen ;)! IOch neej, jag är inte svartis -.-' ).

Tittar jag bak så skrlev jag "mja men asså" typ i mina blogg inlägg, haha! lite pinsamt faktiskt ;)
Nu skriver jag ju mer hela ord och meningar, får in en hel del citat (Thessan, tack för komplimangen <3) och skriver "nyttiga" inlägg (Tessan åh blondie, tack för komplimangen <3) dom ska med vara vettiga, tydligen. Hm? Jaja, ni får avgöra vad ni tycker om mig.

Iallafall ska jag försöka få in lite roligare & glada inlägg mitt bland dysterheten åt er =)

Nu har jag skrivit för fullt :).
Jag skriver om hur det kommer bli att flytta hemifrån, läser fakta och skriver sedan (om) texten med egna ord, så jag ändå blir författare.
Ännu har jag skrivit om Tips för att flytta hemifrån (extraplaner osv), att jobba utomlands, plugga utomlands & lite sådant.
Det blir långt att skriva.

Detta eftersom jag Kommer plugga gymnasium utomlands och antagligen flyttar dit jag pluggar för gott sedan.
Något jag velat hela 2008.
Nu ska jag göra planerna verkliga dock, jag har redan börjat planera faktiskt...

Men nu ska jag fortsätta skriva på min bok, eftersom det var ett bra tag sedan sist. Den vill jag ha klar innan det är nyår, så det gäller att komma igång med den igen.

Jag skriver kanske senare igen.
Ha´t!

//Wizy

En lärare ringde. Jag kände fan hur ilskan steg för varje ord hon sa.
Bekymrade för jag var bort aför mycket.

Jag säger att jag har feber - hongår nästan genast in på "Kommer du imorgon?"
Ursäkta? Fel på hörseln? Jag sa faktiskt att jag har FEBER, det går oftast inte över på en dag, och jag är fan ingen underbarn så nej jag kommer inte imorgon, är inte det självklart?
Ni drar upp att jag vart borta & har mycket frånvaro. Men wups, jag har typ fått influensa, fan, förlåt att jag råkar bli sjuk redan första veckan då. 
För vet ni vad? Jag kämpade 3 dagar & var hemma 3, vi har vart där en knapp vecka bara & redan ska ni upp med min jävla bakrund!
Och att påstå att ni bryr er om mig det får mig att vilja spy. Javisst, hur många mobboffer säger ni inte det till?
När jag umgås med nya tjejer & får fler vänner & mår bra, säger att allt är bra och kan le, då ringer ni när jag är hemma & ger mig attityden att jag skolkar. Ah jo, såååå mycket brydde ni er verkligen om mig.

Sedan anser ni att ni kanske måste fixa hemundervisning för att jag ska lära mig saker, nej jag tänker inte lyssna ett skit på vad den människan säger så länge jag inte mår bra. Är jag sjuk, fysiskt, med feber osv, hur helvete tror ni jag tänker orka med lektioner?
Skojar ni eller? Ska vi åka ut på bio mitt i allt också kanske? -.-'

Lösning med hemundervisning, är ni helt sjuka? Lösningen är att ni slutar ringa dygnet runt & öppnar käften medatt jag skolkar, eller ja, ger attityd till det!

JA, mamma sov, okej? hon har KOL & kanske var trött? Fatta det någon jävla gång!!
Bara för att hon sover drar väl ni skäl till att jag är hemma pga det. Men nej, jag ligger hemma och JAG är sjuk, mamma är väl med lite krasslig, men jag, JAg är andledningen till att jag är hemma just nu. Okey?
Och nej, jag väcker inte min mor om hon håller på att bli sjuk igen (vilket du inte behöver lägga dig i, det är min familj) så du behöver inte upprepa "Sover hon?" 3 gånger om jag säger det...
Varför väcka en mor för ni ska prata om att jag skolkar?
För visst är det så?
Att jag ljuger i skolan, att jag låtsas att allting är bra när det är ett helvete, vill ni veta sanningen? för en gångsskull trivdes jag i skolan. det tog ni precis ifrån mig direkt.
Ni behöver inte anklaga mig för skolk, jag märker det redan på er att ni vet det.
Jag tänker inte dyka upp på era möten längre, och jag tänker inte öppna dörren.
Kommer ni hem till mig så rymmer jag antagligen hemifrån och långt från Göteborg.

Nu kommer jag seriöst, säga till mamma att jag vill plugga Distans. Ja, det blir tufft att jobba mycket ensam. Men jag är hellre ensma än omringad av idioter.
För seriöst, jag vill inte till er skola, och jag vägrar förlåta, elle ens acceptera det ni gör mot mig. Ni hjälper mig inte ett dugg. Okay? Så förstör inte mer än allt som redan hänt och som är dåligt.
Fixa farmiden ha? Fyfan vilket bullshit. Hjälper det att paja någons humör och dag med att säga att dom är "oroliga" och vill att man ska komma nästa dag? Herregud.
Mötena vi hade hela tiden i 6an för det inte tog slut någon gång, dom hjälpte inte alls mycket...

Visst förstår jag att lärare ska bry sig & stötta elever, men vad fan är detta för jävla sätt?

Detta är respektlöst. Seriöst.
Tala inte om för mig att jag ska komma sjuk till skolan, jag är riktigt jävla förbannad - det ska ni ha klart för er!

Vem fan, fan, fan säger att man bryr sig och kastar ut sig det dära?!

//Wizy
//Wizy

Jag känner mig febrig & hängig.
Satsar stenhårt på skolan imorgon iallafall. Bara en dag - blir det värre kanske jag är hemma, tills nu kan jag ju gå. Visst? ;<

Vad var det som gick så fel, mellan oss två?
Jag är så frusen nu
Jag kan inte känna min själ
Mitt hjärta har blivit till is, och ändå så är det varmt
(Basshunter)

Helloj :)

Nu har jag vart ute på en jogging tur.
Jag tog en väg där det var rätt folk tomt, men ändå inte, på e öppen plats brevid ett (sjuk)hem, på deras baksida ungefr, lite bakom. :)
Iaf, jag testade en ny metod nu eftersom jag läste om den på denna blogg. Så när jag kikade in så visade det sig att den faktistk var väldigt enkel ändå. :)
Jag kanske inte följer den precis, men det känns bättre att öka kondiktionen nu, sedan springer man ju i skolan mycket & då är det ju gärna bra att följa med i svängarna, haha! Det är 3 dagar i veckan, men om jag orkar/vill så ökar jag det nog till 4 dagar i veckan då & då. Det är bara ett plus.

Antagligen börjar jag även i "gång"en tillsammans med Vire igen också. Det är 2 dagar i veckan. :) Onsdagar & Måndagar.
Så jag kommer isåfall träna 5-6 dagar i veckan, och även 2 gånger till i skolan. Det känns ju lite mycket just nu. Men som sagt, börjar jag i gång har jag ju råd att slippa sprigning också. :)
Detta gör jag ju mest för att få igång min superdåliga kondiktion. Absolut inte för att bli "smal" för det är jag redan.
Och hålla formen är ju iof inte fel det heller, om man tänker så.

Det var svårt att hålla reda på tiden själv eftersom jag hade mobil men ingen med mig. Det blir nog en utmaning.
Tillslut insåg jag eftersom jag sprang på samma ställe när det gick en minut, sackade efter lite efter ett tag. ;P Men det var ju första gången och jag är jätte nöjd, verkligen jätte nöjd!

VeckaMåndagOnsdagFredag1

Gå 5 min i rask takt som uppvärmning. Efter det ska du alternera 60 sek jogging och 90 sek gång under totalt 20 min.Gå 5 min i rask takt som uppvärmning. Efter det ska du alternera 60 sek jogging och 90 sek gång under totalt 20 min.Gå 5 min i rask takt som uppvärmning. Efter det ska du alternera 60 sek jogging och 90 sek gång under totalt 20 min.
Tänk på att jag är på måndagen, fast jag kör lite andra dagar. :)
När jag sprungit 4 sådana varv var jag rätt trött, men jag var dum & tog en hel minut oh sprang istället för att jogga, duktigt;)
Sedan sket jag  i att gå ibland & bara körde på :) Det känner jag mig lite lagom stolt över faktiskt.
Fast jag körde 19:22 - 19:58 - dvs mer än vad man skulle. Men de tär ju också bara plus. :P
Tror mamma ska få vara med mig nästa gång & ta tid. :)

Nu ska jag iallafall ringa Thessan och snacka strunt! Det är systrar bra på :)

Puss & kram.
//Wizy