Jag kommer på mig med att le ett falskt leende ibland, förlåt. Det var inte meningen att det skulle gå så långt. Det var inte meningen att jag skulle bli deprimerad, ensam och trasig. Jag ser oftast mörker, men jag är evigt tacksam för att jag äntligen börjar hitta ut. Bara liten bit kvar och jag är framme vid horizonten. Ser ljuset men ibland orkar jag bara inte krypa dit så jag stannar, då blir jag deppig, men jag lovar, jag ska ta mig dit. Igen. Jag lovar.

Förlåt för jag inte kommer fram och söker tröst
Förlåt för att jag inte säger att någonting är fel
Förlåt för att jag känner mig otroligt ledsen & värdelös ibland
Men jag försöker bli glad
Jag försöker le
Jag försöker se livets ljusa sidor.
Men det är svårt.

Vännerna är guldvärda.
Gråter när jag gråter
Skrattar när jag skrattar
Ord kan aldrig beskriva
Men jag älskar er <3

//Wizy

En snutt av en kärleks låt/dikt jag skrev en gång för ett tag sedan ;P

"Regnet smattrar mot rutan.
Men inte gör väl det någonting
För i din famn, får regnet gärna ösa ner
Vi ligger tätt in till, hör hjärtat ditt banka hårt
Kanske tänker du på allt vi gått igenom
Alla år efter år."

//Wizy

(LITEN DEL AV LÅTEN)

Divine - I'm so beautiful.

I'm gonna steal the show
steal the show.
There ain't nobody
better than me
can't you see?
Look at me!

I'm so beautiful
you've gotta believe it
I am beautiful.
I'm so beautiful
can't you see?
Look at me!
I said: I'm so beautiful

Well
everybody's welcome
to this point of
view.
We're all beautiful
can't you see?

Folk går bara runt & snackar,
Varför kan ni inte bara fatta?
Jag orkar inte höra era rykten,
Jag pallar inte trycket.

Wizy här serru, och jag skiter i vad ni tycker om det
Ni kollar bara på mig, jag är inte dum
hallå, mannen, blev du stum?

Bara för jag inte pallar skolan, fick jag en tönt stämpel.
bara för jag inte ville mera och inte kom tillbaka till skolan, var jag en idiot.
Jag satt bara hemma, men ryktena gick på stan.
Inget jag orkat säga till om till någon.
Istället låste jag in mig på rummet och teg.

©Wizy


//Wizy

Memorys with you is the best, but even the worst
I share everything with you, the crying and laughing
but you chance, then I wasen´t adequate
I can't say that I'm sorry, cause I'm not
To be with you was the funnyst in my life
But you chance.
The girl i learn know is gone, forever.
Everything I have left is memorys
Memorys that hurts
I wish you could say that you're sorry
but even if you do, it still hurts to much.

//Wizy

Glädjen fyller lungorna
Tar ett djupt andetag,
har kämpat mig upp, hämtat min luft.
Hoppar över sorgen, för den existerar inte.

Just nu är det bara lyckan och jag, hand i hand.
Och jag vill inte falla ner i mörkret igen.
Det tog en evighet, men nu kan jag le
Åtminstone nu, åtminstone för stunden.
Och just nu, är det de enda som betyder någonting i mina ögon.

© Wizy.

//Wizy

Den första är skriven av mig för länge sedan, den andra är skriven idag!

FÖRE: Poesin är allt jag har kvar, man blickar tillbaka i livet, sätter ord på känsler man känner. Man uttrycker sig som man vill. Poesin är det som driver mej vidare, till den värld jag lever i. Min egna värld, där jag kan vara mig själv utan att folk lägger sig i. min värld, i min egna fantasi. poesin tar mig till en värld - en värld där allting är möjligt. Dagar allting är svart i livet, får poesin mig att andas igen. Andas och var glad, ta vara på lyckan, älska ditt liv. Barndomen kommer aldrig tillbaka, snart tonåring. Livet är mörkt, dagarna går fint, men nätterna är ett helvete. Sätter mej på datorstolen, och skriver ner hur jag mår på datorn. Sedan sluter jag ögonen, och faller tillbaka till poesins värld. En värld där jag kan vara mig själv, utan att skämmas över det. En värld där folk inte dömmer mig. Där jag kan vara mig själv. Utan poesin är jag ingenting, utan poesin skulle jag inte finnas. Det började som en enkel rad, men ämnet bet sej fast i mig, och jag skrev vidare, rad efter rad. Sist men inte minst, underskatta aldrig dig själv. Poesin dömmer dig inte, så varför dömma sig själv?"

EFTER: Poesin, allt jag har kvar. Man blickar tillbaka i livet, sätter ord på känslor man känner. Man uttrycker sig som man vill. Poesin är det som driver mig vidare här i livet, till den värld där jag kan vara mig själv. Min egna värld, där jag är mig själv, utan att folk lägger sig i. Poesin tar mig till en värld, en värld där allt är möjligt. Dagar då allting i livet verkar vara svart, får poesin mig att se allt ljust igen. Andas och var glad, ta vara på lyckan, älska ditt liv och det du har.
Barndomen, den kommer aldrig tillbaka, tjejen som upplever första året som tonåring som skriver här. Dagarna är underbara, vissa nätter är svåra då minnen kan komma. Då är det bra att ha papper & penna om man är mig, för jag skriver ner mina känslor. Tar tag i pennan, och nu är jag där igen, där i poesins värld. En värld där man kan och vågar, vara sig själv utan att vara rädd för att någon ska lägga sig i. Utan poesin finns jag inte, utan poesin skulle jag inte klara av dagarna.

Började som en enkel rad, en rad som bitit. Ord efter ord, mening efter mening, sida efter sida. Sist, men inte minst; Utan poesin är Wizy borta för evigt.

//Wizy

Du är lågan i elden,
Stjärnan på himlen

Ljuset i mörkret

För mig var du allt, allt och lite till.

I våra hjärtan är du begravd

Dina leenden kommer vi alltid minnas.
© Wizy

//Wizy