Hellu :)

Vaknade vid 12 tden idag. Dålig ovana, ska möta syrran på torget imon vid halv 12 (11:30), jag lär ju vara skit glad!
Och vet ni vad jag vaknade av? En jäkla gubbe filade typ på stål ute. Jag har ju fönster mot bakgården i mitt rum & där är det en källare som leder in i min gård, där vid det stål staketet som är där så stog han & filade o.O
Typ målar gubbe, men ändå drygt! Jag höll på att skrika att han skulle lägga av, tur att jag kan behärska mig ;P.

Sedan som inte det var nog så 30 minuter senare går strömmen. -.-' All ström, Tv apparater, datorer, lampor - allt. höll i sig 10 minuter sedan kom det tillbaka. Drygt.
Grannarna gör något ovanför med, dundrar som fan. Hur många tavlor ska dom ha upp igentligen? *suck* Ok, säkert deras unge som leker med något, men det är drygt. Varför ska barn kasta ner allt i golvet för? Det är inte deras fel men wtf, drygt!! ändå har jag gjort det själv ;).

Jag vet inte vad som händer idag faktiskt. Men en sak är klar, dagen har inte börjat bra.
Nu ska jag dricka upp festisen jag snodde av någon på köksbordet & lyssna vidare på musik! :P

//Wizy

Godmorgon :)

Eller ja, nu är det ju faktiskt förmiddag... Men jag har bara varit vaken i några timmar så för mig är det iallafall morgon.

Idag kommer gudmor hit då.
Och hela lägenheten är helt ostädad... Wups. Jag ska iallafall städa mitt rum idag, det behööövs, mest för marsvinens skull dvs.

Sätter nog in marsvinen i en hage i vardagsrummet/köket ist & låter dom leka där medans jag städar. Då kan jag ha högre volym (musik) och inte behöva vara rädd för att skrämma dom med något. Haha. Å andra sidan är det mest plock nu den närmaste timmen. ;)
Måste sopa hallen också, grisigt där med allt spån & hö & skit som kommit ut när man går ut från mitt rum och det fastnar på strumporna. -.-'

Men här ska iallafall bli fint. ^^

Nu ska jag bege mig och börja städa.
8 timmar på mig, puh. Behövs väl ingen stress då! ;)

//Wizy

http://wizy.blogdog.se/blog.html
http://wizy.blogdog.se/blog.html
http://wizy.blogdog.se/blog.html

Nu byter jag blogg :D
Den nya är inte riktigt klar med biilder & sådant, men den räcker åtminstone för nu :)

Ni härifrån får därför gärna byta länken härifrån till den nya bloggen!
Kommentera där nu, allesammans! :)

Samma Wizy
Samma inehåll
Annan blogg! :)

 http://wizy.blogdog.se/blog.html
http://wizy.blogdog.se/blog.html
http://wizy.blogdog.se/blog.html

/Wizy

Hej.

Eftersom mamma är sjuk och ofta får olika sjukdomar osv, så kom min moster igår med förslaget "Skriv om hur det är att vara anhörig".
Och ehrm, jo. Detta är väl vad detta blogg inlägg kommer handla om. Detta är sanna känslor för mig och saker jag själv upplevt. Jag vet inte hur det är för dig, men jag vet hur det var för mig, och inte ens min värsta ovän ska uppleva det helvetet.
Jag kommer berätta mer specifikt från mitt håll, mamma drabbades av 3 lugn inflammationer, ena gången höll hon på att dö. Den 3:e gången låg hon på sjukhus över helgen. Hon fick även medecin hon höll på att dö av eftersom hon inte tålde den (det visste hon inte från början).

När man sitter där, antingen på akuten och bara funderar på vad som ska hända. Är den anhöriga vid medvetande kanske man småpratar - om dom orkar. Eller så sitter man där på en ful stol, eller soffa, eller fotölj - man vet inte riktigt vad man sitter på eftersom man inte bryr sig om sådana småsaker. - och bara väntar på att läkaren ska komma.
Någon hostar i bakrunden, och man ser sin anhöriga verkligen kämpa extremt med sin egen hosta. Ska man kolla bort och strunta i det? Eller hålla ögonkontakt och hela tiden försöka ha kontakt? Vilket är 'bäst'? Vilket är 'elakt'? - Själv väljer jag oftast att bara kolla ner i golvet. Kanske för att jag inte vill veta hur mamma ser ut där hon sitter, eller ligger trasig. En vacker tavla, men nu är den skrynklig, gammal & inte värd lika mycket. Som en vissen blomma ungefär.
Man ser hur läkarna kommer, på akuten går det oftast snabbare. Man får vad man behöver och får vänta, ska man läggas in väntar man ibland flera timmar - med jämna mellanrums koll av sjuksköterskor & läkare, naturligtvis.
Den anhöriga får syrgas och undersöks noga med jämna mellanrum. Men man känner sig fortfarande inte trygg.
Nä, tänk på att man har ju läst så mycket i tidningarna. usch ja, läkarna som bara slarvar, ja, gick det inte lite snabbt? HOn kanske t.o.m måste opereras? Dör hon? Slarvade läkaren?
Frågorna är många. Svaren får du inte förren efter din anhöriga kommit hem. Tills dess är det tårar, och smärta i bröstet som gäller. Och naturligtvis... dålig sömn pågrund av oron.

Ska man le ett falskt leende? Jag menar... släkt & familj, får dom veta hur man mår? Nej, nej, nej.
Hm, själv har jag (wizy) aldrig behövt falska leende. Pga förstående familj och eftersom vi alla syskon kände samma sak. Men många tar på sig masken. Jag undrar bara... varför? Dom upplever väl samma sak? Är det så din moster, din mor, din far eller bror, faster eller morbror spelar väl inte stor roll? Eller hur? Så länge du älskar den har du rätt att sörja. En familje medlem, som släkting, som djur - det smärtar lika mycket. Tro mig, jag vet...
Jag är en av dom barnen som inte pratar med folk om detta. Psykologen har jag väl pratat lite med. Men jag vill inte. Jag gillar att bevara mina tankar för mig själv. Ingen förstår ju ändå.
Det är sant. Ingen kommer förstå mig, och ingen förstår dig. Inte till 100%, jag kan bara intyga på att det är svårt och att man ser mycket mörker, inte mycket mer än så men du kan inte stanna livet för det, livet måste gå vidare.

Förhoppningsvis blir den anhöriga frisk, och blir denne inlagd på sjukhus - åk dit! Annars ångrar du dig massor.
Själv ångrar jag inte alls att jag satt dom där 3-4 timmarna på akuten för mammas skull, att jag tillbrinadea någon timme om dagen på sjukhuset.

Men vad ska man göra då? Sjuk anhörig, kan du inte prata med familjen så kan du ju alltid mejla eller ringa BRIS. MEn hur lockande är det?
"Hej, min xxx har xxx..." - Mjoo... njäe, det lockar inte. Det vet jag själv att det absolut inte gör. Men stänga in tankarna mår man inte heller bra av. Antingen gör du som mig ,fatta pennan, skriv dina känslor. Du kan riva sönder lappen senare om du vill. Skriva dagbok är nog inte så jätte bra. När du öppnar dagboken finns det risk att du blir ledsen med tanke på minnena. Det kan därför bli extra svårt att gå vidare med livet.
För även om den anhöriga avlider, måste ditt liv vidare, på något sätt. Och det går alltid. Om du försöker. Inget är omöjligt - har du viljan klarar du allt, även om det tar lite längre tid!

Sörj den tid du behöver. Säg att den anhöriga ligger ca en vecka. Svarar bra på behandlingen och ska snart komma fram igen. Glädjs åt det.
Le åt vad som kommer ske, gråt inte över vad som redan skett.

Men det är inte så lätt som jag får orden att låta. Det är jätte svårt. Oavsett om det är cancer, lunginflammation, infektion i kroppen eller vad det nu är, så är det svårt.
Håller du personen väldigt kär och du känner att du orkar. Åk dit ensam, eller be om att få vara inne själv en stund & berätta hur du verkligen känner för personen. Kanske inte precis att du ska lämna ditt liv om anhöringen inte kommer hem direkt - det gör dom bara mer oroliga & sjuka. Säg att du saknar dom, säg dina känslor, men håll dig ändå till en viss gräns.
Det är inte deras fel att dom är sjuka. Och absolut inte ditt heller. Du kunde inte göra något, ta därför inte på dig skulden för det.

Be strong! Det är svårt, jag vet. Men ta en dag i taget, se fram emot ljuset. För ni kommer dit, även om ni kanske tyvärr mister en person påväg dit. Det kan ta tid - men ge inte upp ditt liv för det. Du har många år kvar och livet är värt att levas!

Får du veta att din anhöriga inte har lång tid att leva, prata ut med psykolog/kurator, eller med den anhöriga - om den orkar. Det viktigaste är inte VEM du pratar med, utan att du får ut känslorna.
Rekommenderar isåfall ungdomarna under 15 år, dom är oftast mogna (även fast dom i just den åldern är rätt galna, iallafall killar) - så går det att hitta bra klippor att prata ut med.
Unga är det mer risk att skrämma upp. Är du själv under 15 (liksom jag) - och inte har äldre vänner, kanske du har något syskon med förtroende till? Även om ni inte har kontakt, och t.ex ena brodern (Säg att ni är 3 bröder) är döende, ni har aldrig umgåtts, börja njuta av din brors sista tid. Gör det tillsammans. Ingen vill väl att ens bror inte ska få umgås med sin familj innan han dör?
Annars finns ju som sagt Bris, även BUP osv.

Men oftast kommer ju den anhöriga hem igen och du kan nog snart pusta ut! :)
När du hämtar den anhöriga ser du att det är som en ny tavla målats upp, i glada färger och rosen har åter färgats röd & blivit frisk. :)
Mececin och återbesök, och ni får fina år kvar allesammans! Ta vara på dagarna och åren.
Du vet tyvärr inte om det är den sista du får uppleva...

Det är med tungt hjärta jag tänker tillbaka på tiden. Men jag kan trösta mig med att mamma sover i rummet intill. Nästan helt okej. Med hjärtsvikt(?) och KOL, men hon är iallafall hemma. Det räcker, åtminstone för nu.

/ Wizy

Hej.

Min sömn är dålig igen... Ist för att sova ut vaknar jag tidigt på morgonen (atomatiskt) - dålig vana från Danmark. Eller den är bra. Man ska ju njuta av dagarna, man ska ju inte sova bort livet! Men just nu är den bara dryyyg.

Iaf så har jag sovit 10 timmar på 2 dygn. Jag vaknade 05:00 i morse och var riktigt kusligt vaken. Somnade om vid 6, tror jag vaknade vid 8, osv, sedan vaknade jag 9, sedan har jag vart uppe till dess...
Jag tänkte skicka bilder till Katarina idag också. Jo, det glömde jag. Typiskt. Jag funderar på att ge henne en (eller två) skivor med bilder. Jag har ju fotograferat en hel del åt henne & det känns som att det blir för mycket i ett mejl...
Men det får bli efter semestern.

För imorgon åker jag till Värmland och avnjuter en härlig vecka i skogarna!
Jag, Thessan, mamma & A åker upp dit med Nicki.
Thessan & A vet inte hur länge dom stannar dock... dom kanske åker hem tidigare.
Då gott folk, lovar jag att ni får hästbilder! :) (Hon, min moster dvs, som vi bor hos har 2 egna hästar på sin tomt <3)

Kram :D.

Hoppas alla får en jätte fin vecka!
Som sagt. Vi höres! ni som har nummret dit, till thessan eller min mobil nås ju! ;) Om inte - vi ses nästa vecka =D.

//Wizy

... på att komma på smeknamn! ;)

BDB = Mushieh

Med tanke på alla smeknamn jag haft genom dom senaste 3åren... I ordning: (ålder jag hade dom i)
Lollo (hela livet), GR (ca: 11-12 år), Canzine (ca: 12), Wizy (12-13, har än), TrasigFlikkah (13), xTeddyzX (13), Nonko (13). Mushieh (13).

Hm, ja, Nonko kom till i morse. ^^' Mushieh kom till iförrgår av Malle, som sa "Mushi" och jag drev vidare det till "Mushieh" xD

Hejdå!

/Wizy

Hej nattugglor! :)

Haha, jag har sjukt tråkigt :)
Jag sitter & lyssnar på Nationalteatern, tänker på minnen & chattar, hm, dricker cola gör jag också... och bloggar, ändå har jag tråkigt? *S*

Jag har 2 ögon att se dig med, jag har 2 läppar att kyssa dig med, jag har 1 hjärta som jag tillägnar till dig <3

Nä nu ska jag läsa lite bloggar! xD

//Wizy

Roffe och jag har ett band i ett garage
Gitarr och trummor men ännu ingen bas
Ett helt kvarter dom hatar oss och vår rasande musik
Men när pappa Rock är ett med oss ger vi fan i publik
Vi har gjort en egen låt, som är motstridig och tvär
Vi förstår den inte ens själva men det går ungefär såhär...
Såhär...
Vi fortsätter spela rock n' roll men vi håller på att dö!
Vi fortsätter spela rock n' roll men vi håller på att dö!
Ibland när vi slutar spela i vårt garage
Blir det alldeles tyst vi hör dova ljud från stan
Det susar i rören och i min wah-wah-pedal
Roffe säger "play it cool" och fingrar på sin cymbal
Då kan vi plötsligt få för oss att vårt garage är en slags borg
Då måste vi spela vår låt igen för att dränka vår konstiga sorg
Vi fortsätter spela rock n' roll men vi håller på att dö!
Vi fortsätter spela rock n' roll men vi håller på att dö!
Nu har vi börjat sova över i vårt garage
Och vi ser inte längre nån skillnad på natt eller dag
Dom har blivit mycket högre nu alla dova ljud från stan
Vi kan höra tydligt hur tänder krossas mot en trottoar
Det kommer stenar genom väggen och ormar under min dörr
Förstärkaren skenar på maxvolym och inget är som förr
Som förr...
Vi fortsätter spela rock n' roll men vi håller på att dö!
Vi fortsätter spela rock n' roll men vi håller på att dö!
Vi fortsätter spela rock n' roll men vi håller på att dö!
Vi fortsätter spela rock n' roll men vi håller på att dö!